I del 3 av boken tar Carlgren och Marton upp faktumet att statens regler för vad man ska lära sig i skolan har ändrats på senaste tiden. Tidigare fanns det mål för HUR undervisningen skulle se ut, HUR målen skulle uppnås, men nu har det tagits bort, och mer vikt läggs på VAD målen är och vilka reslutat man vill att skolorna ska uppnå.
Detta ger mer valmöjligheter till lärarna för hur de vill lägga upp lärandet, och vilka metoder som ska användas, vilket jag tycker verkar mer spännande än hur det var tidigare. Men det verkar även svårare, för detta ställer väl mer krav på den enskilde läraren? Som lärare måste man alltså se till att tolka de nya, förmodligen mer diffusa, målen, och se till så att de uppnås. Men i och med att man som lärare får välja medel och metod själv i större utsträckning, så tror jag att undervisningen kan göras roligare för individen och för gruppen i klassen, eftersom man då borde kunna anpassa innehållet mer till vad de tycker är intressant. Om man har en klass som i stor utsräckning är intresserad av fotboll, så borde man kunna använda det i andra ämnen för att få dem mer intressanta. Man skulle kunna involvera det i matte genom att t.ex. ge barnen uppgifter som handlar om detta, som att "I en match blev resultatet 4-1. Hur många fler mål gjorde det vinnande laget?"osv. Det tror jag skulle göra ämnena roligare för eleverna, och det är något som jag tycker är bra med de friare metoderna.
New Year
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar