Lärare av i morgon, Reflektion 3, del 2

"Kan jag se mina handlingar genom den andras ögon, så formas också mina handlingar av den andra."(Carlgren och Marton, 2007, s. 210)

Jag tyckte att detta citatet var intressant, det fick mig att tänka. Om jag efter varje gång jag gör någonting tänker efter hur någon annan uppfattade detta, så kan jag alltså granska mig själv med någon annans ögon. I och för sig kan man inte veta exakt hur någon annan uppfattar ens egna handlingar, men då kan man ju utgå ifrån sig själv. Hur skulle jag tänka om någon betedde sig så mot mig? Vad skulle jag kanske gjort istället? Om man hela tiden utvärderar sig själv och sina egna handlingar så utvecklar man ju hela tiden sig själv, och borde göra sig mer anpassad till alla möjliga situationer, veta mer exakt vad som är acceptabelt att göra och säga. Jag tror verkligen att det är viktigt att utvärdera sig själv då och då, för att ständigt kunna förnyas och anpassa sig till nya situationer.

Lärare av i morgon, Reflektion 3, del 1

I del 3 av boken tar Carlgren och Marton upp faktumet att statens regler för vad man ska lära sig i skolan har ändrats på senaste tiden. Tidigare fanns det mål för HUR undervisningen skulle se ut, HUR målen skulle uppnås, men nu har det tagits bort, och mer vikt läggs på VAD målen är och vilka reslutat man vill att skolorna ska uppnå.

Detta ger mer valmöjligheter till lärarna för hur de vill lägga upp lärandet, och vilka metoder som ska användas, vilket jag tycker verkar mer spännande än hur det var tidigare. Men det verkar även svårare, för detta ställer väl mer krav på den enskilde läraren? Som lärare måste man alltså se till att tolka de nya, förmodligen mer diffusa, målen, och se till så att de uppnås. Men i och med att man som lärare får välja medel och metod själv i större utsträckning, så tror jag att undervisningen kan göras roligare för individen och för gruppen i klassen, eftersom man då borde kunna anpassa innehållet mer till vad de tycker är intressant. Om man har en klass som i stor utsräckning är intresserad av fotboll, så borde man kunna använda det i andra ämnen för att få dem mer intressanta. Man skulle kunna involvera det i matte genom att t.ex. ge barnen uppgifter som handlar om detta, som att "I en match blev resultatet 4-1. Hur många fler mål gjorde det vinnande laget?"osv. Det tror jag skulle göra ämnena roligare för eleverna, och det är något som jag tycker är bra med de friare metoderna.

Lärare av i morgon, Reflektion 2, del 2

En annan sak ur samma bok som jag tyckte var intressant var hur viktigt det är med variation ur lärosynpunkt. Carlgren och Marton gav flera exempel på detta, och ett av exemplen var om hur ett spädbarn skulle påverkas av att lära sig språk från endast en källa. I detta fallet var källan en talsyntesapparat, en maskin med förinspelade ord och meningar, och maskinens "röst" hade endast ett tonfall och ingen bestämd dialekt. I ett sådant fall trodde författarna att om barnet sen skulle stöta på en riktig människa, som talade en dialekt, eller bara med ett annat tonläge, så skulle barnet i teorin inte förstå vad personen sa. Detta tyckte jag var jätteintressant, eftersom jag aldrig riktigt tänkt på variationen som en viktig del i inlärningen förut.

Det fick mig att tänka vidare på hur detta fungerar inom skolan, och insåg att det är viktigt där också. Om barn från när de är små t.ex. endast skulle få lösa alla uppgifter och problem i grupp, så skulle de kanske stå helt handfallna om de sedan fick en uppgift som skulle lösas individuellt. Samma sak gissar jag kan gälla för mattetal och andra uppgifter också; om barn endast får lära sig ett sätt att räkna på, och de sedan får en ny lärare som arbetar utifrån en annan metod, så blir det kanske svårt för barnen att ta in det nya, eftersom de trott att det gamla sättet att räkna på var det enda sättet att räkna på. Därför tror jag att det är viktigt att variera undervisningen och arbeta med att visa olika metoder för inlärning, så att alla barn får en bred grund, och förmodligen får lättare att anpassa sig efter olika situationer. Men det är också viktigt utifrån elevernas individuella syn. Alla är olika och lär sig på olika sätt, och om läraren då går igenom så många olika sätt som möjligt, så tror jag att det blir lättare för individen att hitta den metod som fungerar bäst för henne/honom.

Lärare av i morgon, Reflektion 2, del 1

När jag läste i boken Lärare av i morgon (Carlgren & Marton, 2007), var det en tanke författarna hade som jag fastnade för. De menade att fokuset i undervisningen ofta ligger på vilka aktiviteter och metoder man vill väva in i lärandet, och inte så mycket på vad målet med dessa aktiviteter egentligen är. Det fick mig att tänka till, för de gånger jag har funderat på vad jag skulle vilja göra som lärare har jag för det mesta kommit in på aktivitets-spåret. Det finns ju så många roliga saker jag vill att eleverna ska få upptäcka, men små aktiviteter så som att spela ett lärorikt datorspel, eller klippa och klistra, eller gå ut i skogen måste ju faktiskt bindas ihop med någon slags kunskap jag som lärare vill förmedla. Om det inte finns ett syfte med dem, så är de förmodligen inte relevanta för undervisningen. Jag tror att det är viktigt att det finns ett mål med allt som görs i klassrummet, inte bara för att följa kursplanen, utan också för att eleverna ska känna att det de gör är meningsfullt, och förstå varför de måste gå igenom ett visst moment.

När jag gick på t.ex. gymnasiet tyckte jag att det inte alltid var solklart varför vi behövde göra en viss uppgift. Och de gångerna det hände (vilket dock inte var särskilt ofta) så sjönk min motivation att göra den. Jag tror att ett syfte med allt man gör är viktigt, eftersom man så vet vad man håller på med, och att man gärna också vet att man kommer att kunna använda kunskapen senare i livet också. Därför tror jag att det är viktigt för oss som blivande lärare att kunna förmedla en förklaring till alla moment för eleverna, för att hålla dem intresserade och motiverade.

Bild

uploaded by jcoelho

La Roux